Vår rödgröna feministiska arbetarregering gör föga rätt!

Rasismen fortsätter bevisligen att breda ut sig i samhället, Socialdemokraterna i Linköping vill nämligen införa krav på att anställda inom skolan och förskolan ska kunna tillräckligt bra svenska. Det vill säga exakt samma sak som Sverigedemokraterna tidigare har föreslagit.

Själv vill jag minnas att man från vänsterhåll då påstod att: -”Det var så här det började på 30-talet!”

På tal om socialdemokrater så kunde vi för någon vecka sedan se Anders Ygeman i SVT:s nyhetssändningar, han fick då ge sin syn på elbristen i södra Sverige och det gjorde han med orden: -”Jag är inte orolig!”

-Nej varför skulle han oroa sig, mindre begåvade människor gör sällan det!

Nu kan man ju och andra sidan se uttalandet, ”är inte orolig” som = Sossespråk för ”jag skiter väl i befolkningen i Skåne och Blekinge.

Huvudsaken är ju att jag har min makt och ministerlön på 100 000 kronor plus i månaden!”

Vidare på temat politik så säger nu den S-ledda feministiska arbetarregeringen att man inom kort kommer att föreslå en höjning av pensionsåldern.

Vi har med andra ord på kort tid gått från en situation där migrationen beskrevs som en förutsättning för att klara pensionerna och välfärden – till ett läge där allt mer handlar om hur pensionerna och välfärden ska klara av migrationen!?

Problemet med pensionssystemet är att allt för många som aldrig har arbetat och betalt skatt ändå får ta del av det!

Att det är så beror inte på alla våra 100 000-tals utrikesfödda och arbetslösa personer, utan på dom politiker som har välkomnat dem under parollen: -”Sverige är ett rikt land vi har råd!”

Enligt ekonomiska bedömare så påstås en höjning av pensionsålder generera en statlig besparing på cirka 5 miljarder kronor per år, att istället för att höja pensionsåldern och sänka det svenska biståndet till främmande länder ( främst korrupta diktaturstater ) med motsvarande summa var förstås ingenting som vår ”rödgröna arbetarregering” ägnade minsta lilla tanke!

Egentligen så är det inte konstigt att LO-kollektivet lämnade S för SD. ”Superekonomin” som alla talade om visade sig vara ett luftslott och istället för välfärd fick vi Europas otryggaste land med en arbetslöshet som bara kan jämföras med ”pizzaländerna” runt medelhavet.

På tal om otrygghet och våld så kan man bara konstatera att det blev ett väldigt ståhej i media efter det att en viss rappare vid namn Einar blev ihjälskjuten.

Utan att överdriva så visade vår politiskt korrekta media ett betydligt större intresse för detta mord än dem mord där offren har en mer markerad ”solbrändsfaktor”, så vilka är det egentligen som gör skillnad på folk och folk?

Rörande invandrare och främmande kulturer så får vi svenskar ofta höra att vi för integrationens skull måste bli bättre på att anamma och ta till oss det mångkulturella samhället.

Varför inte vända på det och fråga: -Hur kommer det sig att man som svensk förväntas att anpassa sig till närmare 190 olika kulturer, hade det inte varit enklare om migranterna istället förmanats att anpassa sig till endast en kultur – men det är väl förstås för mycket begärt?