Nyligen så sparkades Generalmajor Anders Brännström från posten som ansvarig för totalförsvaret, detta för att han påtalat brister inom Försvarsmakten.
-Han kommenterar petningen med att det han sagt är sant och inga hemligheter samt att -Frågan jag ställer mig är varför vissa människor
är så rädda för sanningen?
Detta uttalande speglar väl dagens debattklimat.
Nyligen så släpptes en norsk rapport som sa att av 47 grova våldtäkter i Norge så var gärningsmannen uteslutande från nordafrika eller mellanöstern,
det vill säga från områden där pojkar får lära sig att flickor som inte täcker sig är lovliga byten.
Men här i Sverige där vi förra året hade cirka 7 000 våldtäkter så är enligt regering och media gärningsmännen kort och gott Män!
Frågan upprepas -Varför är vissa människor så rädda för sanningen?
Vidare, hur ska vi kunna lösa problem om vi inte får diskutera orsakerna till dem?
Andra samhällsproblem anses det dock nu politiskt korrekt att erkänna men vad hjälper det när ingen vågar göra någonting åt dem?
Jag avser nu dem cirka 240 000 unga människor som uppges leva under det fasansfulla hedersrelaterade våldet i vårt land, var är de
stora protesterna och manifestationerna mot detta?
Om man menar något med jämställdheten så får man faktiskt börja där problemen börjar!
Ett annat samhällsproblem som aktualiserades av förintelsens minnesdag är den ökade antisemitismen och våldet mot vår judiska befolkning.
Först i år så har vissa politiker och journalister vågat säga sanningen om detta, nämligen att det inte är nazismen utan den
våldsbejakande islamismen som är det stösta hotet mot judarna.
Men samma sak här, vad gör man åt det?
Inte speciellt mycket, att i skolor lära småbarn att inte hata dem som är olika får ju inte dagens islamistiska våld att upphöra.
Ytterligare ett märkligt fenomen är hur olika etablissemanget behandlar nazister och islamister, nazister hängs ofta ut med namn och bild
av media efter sina ”flaggmarscher”, samma media lämnar dock ”våra” återvändande ISIS-terrorister ifred efter mördarresorna till Mellanöstern.
Våra myndigheter vill ju inte vara sämre och är därför behälpliga med nya identiteter samt terapi, hjälp och stöd om terroristerna så
önskar det!
Som sagt, varför är vissa människor så rädda för sanningen och varför vågar än färre ifrågasätta det som sker i vårt land?