Oavsett var man står politiskt så kan man inte med trovärdigheten påstå något annat än att Europa och Nordamerika fram till 1990-talet bestod av stabila, trygga, välmående och framgångsrika västländer.
Samhällsystemen fungerade och skattebetalarna såg ljust på framtiden, så är det inte längre.
Vad beror då detta på?
Jo beslutsfattarna i västvärldens demokratier fick hjärnsläpp och öppnade nationsgränserna för historiens mest extrema folkvandring, detta fick människor från Mellanöstern och Afrika att välla in i Europa och Nordamerika.
De som då varnade för de konsekvenser och kulturkrockar detta skulle komma att resultera i stämplades som rasister och fascister.
Nu börjar dock sanningen gå upp för vanligt folk.
Våra tidigare makthavare har gravt misskött det förtroende de fick, vilket har resulterat i ökad kriminalitet, otrygghet, raserade välfärdssystem samt en minskad framtidstro.
Detta för mig osökt in på det faktum att inga vänstersympatisörer eller liberala ”tyckare” förefaller begripa vad 27 000 nya fängelseplatser innebär för ett litet land som Sverige, och än mindre varför de behövs just nu!
Sverige har likt en missbrukare släppt in allt och alla som knackat på dörren, då blir det garanterat ”stökigt” tids nog.
För 350 år sedan var Sverige en fruktad och respekterad stormakt, idag klarar vi inte ens av att freda oss mot främmande tiggare, bidragsturister och våldsbejakande religiösa extremister!
Hur reagerar då våra statstrogna medier på detta?
Jo istället för att kritisera våra tidigare makthavare så tar man dem i försvar!?
När vanligt folk söker sig bort från de tidigare bevisligen inkompetenta beslutsfattarna till nya utmanare om makten så väljer media att måla upp dem som ett hot, man undrar bara ”ett hot mot vadå”?
Grundlagen säger att ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”, så varför accepterar då inte media att allt fler vänder ryggen åt de makthavare som med sina eviga felprioriteringar har raserat vår välfärdsstat?
Man undrar även hur det kommer sig att ladorna alltid är tomma när skattebetalarna vill se förbättringar, men alltid fulla när politikerna vill ha något?
Hur kommer det sig att det alltid finns ohämmat med miljarder kronor till EU, FN, SIDA och Invandring och integration med mera men i princip ingenting till vården, skolan och pensionärerna?
Borde man inte se till att det egna landet fungerar som det ska innan man vräker iväg pengar till andra länder, organisationer och av skattebetalarna ej efterfrågade projekt?
Vi matas till leda med att allt måste vara ”finansierat” och att ”överskottsmålet” måste hållas!
Problemet är bara att staten inte finansierar någonting, det är det skattebetalarna som gör!
Vid varje felprioritering och misslyckande så höjer makthavarna skatterna eller hittar på nya vilka allt oftare presenteras som ”nödvändiga” klimatskatter!
Logiskt ifrågasättande av statsmaktens alla dårskaper framställs regelmässigt som något som medborgarna ska se som ”desinformation”.
I Sverige finns två desinformatörer värda namnet, våra tidigare beslutsfattare och journalistkåren som tar dem i försvar!
Vers två i vår Nationalsång inleds med textraden -”Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden!”
Helt sant, för nu lyfter allt fler internationella medier fram vårt Sverige som ett avskräckande exempel för en välfärdstas förfall!