Samhällssystem har så väl likheter som olikheter.
En likhet är att makthavarna vill konsolidera sin makt genom att framställa sig själva och sina argument som goda medan motståndarsidan demoniseras, med andra ord det goda utmanas av det onda!
I 1980- talets Sovjet så uppmuntrades Glasnost-systemet med yttrandefrihet och öppenhet med reservation för kritik mot kommunismen samt socialismens landvinningar.
I Sverige ser vi nu samma sak, yttrandefriheten uppmuntras men bara så länge som den inte bryter mot ”Värdegrunden” vilken är vår motsvarighet till den kommunistiska ideologin.
Värdegrunden är överordnad traditionell yttrandefrihet, det heliga är ”alla människors lika värde” samt ”man skall inte ställa grupp mot grupp”.
( Båda påståendena är dock tämligen motsägelsefulla då ytterst få lär anse att en våldtäktsman har samma värde som sitt offer, vidare så handlar faktiskt politik främst om att ställa olika samhällsgruppers behov mot varandra och utefter detta fördela samhällets resurser, )
I Sverige behöver vi idag inte deklarera tro och lydnad till kung och kyrka utan det nya är att visa det politiskt korrekta etablissemanget vår lydnad och underkastelse.
Dagens yttrandefrihet är klart begränsad då vi nu har en lag ”hets mot folkgrupp”, någon liknande lag finns inte ens i renodlade diktaturer!
Denna lag är inte till för att stoppa ”hets” mot folkgrupper utan mot ”att uttrycka missaktning”, en öppen debatt kräver dock att man kan kritisera grupper för att påverka samhället negativt som till exempel kapitalister, prästerskapet, missbrukare, invandrare, islamister samt höger / vänsterextremister med mera, värdegrunden gör att vissa grupper blir fridlysta medan andra är lagligt villebråd.
Även de politiska partierna delas upp i ”de anständiga” och ”de oanständiga” utefter hur dem står i förhållande till den ”heliga” värdegrunden.
Sverige har haft och har en riksdag med östtyska inslag, det finns olika partier men i centrala frågor så tycker de samma sak. Precis som i alla diktaturer så finns det en acceptans i att folk ska få rösta men även en oro för att de ska rösta ”fel”, det vill säga ”ta avstånd mot värdegrunden”.
I Sverige så påstås vi ha åsikts och mötesfrihet men precis som i Sovjet så gör dem som vänder sig mot statsmaktens ideologi klokt i att hemlighålla var eventuella möten ämnas hålla då uthyrare av lokaler oftast inte vågar stå upp mot överhetens krav om att stoppa alla typer av regimkritiska möten.
På 70 talet så skrattade vi åt att folket i Sovjet fick vänta i 20 år för att få en lägenhet, att väntetiden på en lägenhet i dagens Stockholm nu är än längre roar dock ytterst få ”värdegrundsförespråkare” varför detta heller inte anses ha något större nyhetsvärde!
Att vi nu lider av vårdköer, poliskris, skolkris, rekord i mord, skjutningar, våldtäkter, bilbränder, skolbränder, fattigpensionärer och utanförskap med mera påverkar inte politiken i Sverige då den inte grundas på verkligheten utan på värderingar!
Olof Palme sa en gång att ”sanningen är politikens värsta fiende”, visst helt sant men detta uttalande förutsätter ju att media förmedlar sanningen och inte som nu anpassar nyheterna utefter hur dem förhåller sig till ”värdegrunden”!