Staffanstorps kommun ett nationellt föredöme!

Lite funderingar! Staffanstorps kommunfullmäktige har nu klubbat beslutet att personer som anslutit sig till terrororganisationen IS ska nekas försörjningsstöd i kommunen vid en eventuell återkomst till Sverige och Staffanstorp.
2013 lämnade Richard Jomshof SD in en motion om att lagstifta mot terrorresor, riksdagen med Morgan Johansson S som ordförande i justitieutskottet röstade då ner motionen.

Nu 2019 när Löfvens S-ledda regering tids nog kommit till insikt och försöker få till ett liknade lagförslag så ställer sig Lagrådet på tvären, ( med motiveringen att man inte vill begränsa ”föreningsfriheten”! )  samma Lagråd som Löfvens regering tidigare körde över med ”Gymnasielagen” vilken gav tusentals unga män från Afghanistan uppehållstillstånd trots att Migrationsverket nekat dem det samma!

När det gäller att utestänga islamistiska terrorister och mördare från vårt land så är det tydligen betydligt svårare för regeringen att köra över Lagrådet, därför är det inte utan att man undrar varför Sveriges 290 kommuner gör gemensam sak med Staffanstorp och nekar alla eventuella återvändande islamistiska IS-terrorister försörjningsstöd?

Om Löfvens regering vill men saknar förmågan att sätta stopp för ”våra” återvändande IS-terrorister varför kan då inte kommunerna dra sitt strå till stacken?
Vidare, hur kan vi kalla oss för en humanitär stormakt när vi tar emot och skyddar samt stöttar terrorister som är ansvariga för folkmord, våldtäkter och har drivit miljontals människor på flykt med sin terror?

För 350 år sedan så var Sverige en fruktad och respekterad stormakt, idag klarar vi inte av att avvisa eller lagföra hitresta massmördare och terrorister, inte ens utländska tiggare klarar statsmakten av att freda vårt territorium från!

I vår nationalsång så lyder en textrad -Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden! 
Inget kan vara mer sant än detta, för idag så känner man ju en allt större skam över vårt Sverige och alla dem felprioriteringar som ständigt görs!

Det enda våra riksdagspolitiker behöver tänka på är -Vem är det som har tillsatt oss och vems intressen är vi tillsatta för att bevaka?
Men uppenbarligen så är detta en allt för komplicerad fråga för majoriteten av våra folkvalda beslutsfattare!