Absolut ingen vid sina sinnes fulla
bruk kan påstå att Sverige av idag är ett fungerande land, det saknas pengar
eller som man säger resurser till allt från pensioner till omsorg, vård och
skola.
Våldet har eskalerat så till den grad att i princip ingen längre går säker
för skjutningar och sprängningar trots detta så gör våra politiker i
princip ingenting.
Eller som Leif GW Persson uttryckte det i TV4, -”Allt man gör är att
stifta nya lagar vilket i princip endast drabbar vanliga människor, att buset
fullständigt struntar i vår lagstiftning borde man ha insett sedan länge!”
Janne
Josefsson visar heller inga högra tankar om våra styrande då han i DN likar
Sverige vid en Apartheidstat, -”Vi kallar det mångkultur men i
själva verket så har vi skapat en social, ekonomisk och mänsklig apartheid
i Sverige.
Oavsett vilken regering som vi har haft så har segregationen tilltagit”,
han forsätter ”På Sjumilaskolan på Hisingen i Göteborg har mindre än en
procent av eleverna svenska som modersmål, av 500 elever är 4 svensktalade, de
flesta talar somaliska och arabiska.
Var fjärde pojke blir kort efter avslutad skolgång kriminell”.
Enligt Josefsson så har den politiska förnekelsen kring vad som verkligen skett
i Sverige bytts ut mot extremt hårda ord från våra styrande, som när Morgan
Johansson S nyligen kallade gärningsmännen bakom mordet på en ung mamma i Malmö
för ”avskyvärda odjur”!
Josefsson menar att dessa uttalanden visar på en desperation hos våra styrande,
man har ingen aning om hur man ska få stopp på våldet och då skriker man bara
högre.
I SvD så går Fredsforskaren Wilhem Agrell till om möjligt ett ännu hårdare
angrepp mot det politiskt korrekta etablissemanget då han jämför Sverige med
Libanon på 80-talet och Balkan på 90-talet där inre väpnade konflikter trappas
upp till krig, vidare hävdar han att Sverige nu ser ut som det gör beror på att
såväl politiker som vanligt folk har sett Sverige som ett tryggt land.
Det går väldigt långsamt för myndigheterna att se och uppfatta den grova och
organiserade brottsligheten som ett samhällshot.
Han avslutar sin krönika med följande analys, ”Kommer regeringen med dess
stödpartier att vakna och ta till sig av det faktum att nu också personer inom
etablissemanget slår larm om att läget är synnerligen allvarlig och akut?
Mitt svar är -Nej! Man har inte den mentala och intellektuella kapaciteten
att förstå att Sverige inte längre är som för 20 år sedan.
Man vill dessutom inte begripa, man är rädd för att ta in verkligheten
.
Därför kommer man att fortsätta att skönmåla samtidigt som man smutskaster dem
som varnar för utvecklingen, -vilket naturligtvis främst gäller
Sverigedemokraterna som ligger 10-20 år före alla andra!
Att erkänna situationen är att ge Jimmie Åkesson rätt.
Då låter de hellre Sverige gå under!
De enda som kan bryta dödläget är svenska folket, de kan visa vilka dem
sympatiserar med.
En kantring i opinionsmätningarna är nog det enda som kan få politiska makten
att agera”.
Hur kunde det då bli så här, framtida
historiker kommer med största säkerhet att ge svensk media skulden för
förfallet.
De växande problemen som idag präglar Sverige kopplas av allt fler till den
”massinvandring” som vi inte klarat av.
Den främsta orsaken till detta kan läggas på den svenska invandringsdebatten
som skiljt sig från den i Norge, Finland och Danmark. Invandringskritiker
har här aldrig fått komma till tals och de fall dem har fått det så har dem
alltid pekats ut som rasister varför någon saklig debatt aldrig har kunnat föras.
I dagarna så gick några S-företrädare ut och menade att vi kanske borde se över
invandringen och sätta ett tak för hur många vi ska ta emot.
När Jimmie Åkesson 2015 sa samma sak i riksdagen så gjordes genast och helt
ogenerat kopplingar till Förintelsen och nazismen, men när nu S-företrädare är
inne på samma linje uteblir ”brunsmetningen” helt!
Visst kan Sverige räddas men då krävs det att folket verkligen säger ifrån!