I VN;s helgbilaga den 1 februari uttrycker kyrkoherde Pär-Magnus Möller sin oro över att det goda hjärtat och det goda samvetet i myndighetsutövningen inte uppmuntras av våra politiker.
Det finns enligt Möller en fara med att många myndighetspersoner på grund av hårda riktlinjer inte längre ser till individens bästa utan att dem nu begränsas av hårda riktlinjer, principer och gränser.
Vidare menar Möller att myndighetspersonerna nu mer inte ser till individens bästa utan till budgetar och dem politiska vindarna.
Jag är den första att hålla med Möller i just detta, problemet är bara ”godheten” eller om man så vill ”den naiva dumheten” har ett pris och denna stavas ”Tömda välfärdskassor”!
Faktum är att vår tidigare så generösa godhet, våra öppna gränser, för att inte säga västväldens mest extrema flyktingmottagande nu har raserat välfärdsstatens alla trygghets och skyddssystem!
Pensionssystemet är en spillra av vad det tidigare var, om inte vanligt folk drabbas av det ökade våldet på våra gator och torg så är risken minst lika stor att dö i vårdköerna.
I den kristna tidningen ”Världen idag” så kunde man den 30 januari läsa att ”Massinvandringen har förstört vår möjlighet att kunna hjälpa hur gärna vi än vill”!
Helt sant vår ohämmade import av människor från världens alla hörn har tömt samhällets välfärdskassor och resurser!
Det är helt enkelt inte försvarbart att staten fortsätter att ta pengar från sjuka och omsorgsberoende medborgare för att ge till fler migranter, det handlar inte om vem som är mest värd utan vilka människor den svenska staten har störst ansvar för!
Det är inte ens bibliskt försvarbart att bedriva nuvarande invandringspolitik då ( 1 Tim 5:8, jfr 5 Mos 15:7-11 ) lyder: ”Om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egna familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror!”
En nation ska styras som vanligt folk rår om sitt hem och familj, först betalas räkningarna medan det som sedan blir över kan läggas på annat.
Den som får besök av oväntade och stökiga gäster i sitt hem slänger med all sannolikhet ut dessa.
Dagens Sverige fungerar rakt motsatt då staten prioriterar asylsökande framför hemlösas, fattigpensionärers och sjukas behov samtidigt som kriminella invandrare ytterst sällan utvisas!
Och just detta beror precis som Möller uttrycker det, :På att människor inte vågar säga ifrån i tid!