”Bulletin.nu” en nyhetssajt på nätet väl värd ett besök!

Efter att ha suttit och läst lite på den nya Konservativa nättidning ”Bulletin” så kan man bara konstatera att det finns en del intressanta frågor.

Som tex Per Gudmundsons fråga:- Vad kommer vi att kalla vår tid om två, tre hundra år?

Vi talar ju idag om tidsperioder som medeltiden men hur kommer vår nutid att definieras om några hundra år?

Blir det ”Internet-tiden”?

Eller kanske ”Den nya folkvandringens tid”!?

För den migration vi sett under det senaste decenniet saknar antagligen motstycke i historien.

Den skulle möjligen kunna liknas vid forna tiders invasionskrig eller någon typ av kolonisation eller annan yttre krafts dominans. 

För sanningen är ju att det inte är det svenska folket, skattebetalarna eller dem svenska medborgarna oavsett tidigare etnisk bakgrund och kultur som sagt -Ja, till vår extrema invandring från främst Mellanöstern.

Annat som ”Bulletin” och Alice Teodorescu Måve tar upp är det svenska samhällskontraktet, vilket hon anser bör omdefinieras utifrån den faktiska verklighet som blivit allt mer uppenbar. 

Arbeta, gör rätt för dig, betala din skatt – i gengäld lovar staten att garantera din trygghet, frihet samt tillgång till kvalitativ vård, skola och omsorg.

Det är andemeningen i det svenska samhällskontraktet.

Tänkt som ett samförstånd mellan medborgare och stat, en överenskommelse som påståtts motivera ett av världens högsta skattetryck.

Men av det statliga löftet återstår inte mycket, på område efter område – från försvaret till rättsväsendet samt välfärden och skolan krackelerar fasaden.

Hur kan vi i en påstådd ”humanitär stormakt” ha fattigpensionärer och en brottslighet med mord, skjutningar och sprängningar som vida överträffar samtliga övriga Nordiska länder tillsammans?

En annan som kan uttrycka sig på ”Bulletin” är Per Brinkemo som skriver följande. Vi har alla sett filmer från främmande länder där domare, ibland också åklagare och advokater bär symboliska kläder.

Ofta kappor som täcker den vardagliga klädseln, idag tämligen främmande för oss men från 1600-talet fram tills för 70 år sedan såg det likadant ut här.

Sverige och Finland är idag dem enda demokratiska länder där man inte bär någon typ av ”domardräkt” vid rättegångar.

Det finns vissa arbeten som är och där personen ifråga företräder något mer, ett sådant är rättsväsendet där ämbetsmän står för och markerar lag och ordning.

I en välfungerande stat är själva poängen att tjänstemän och ämbetsmän är opersonliga, kan låta kallt men det är så det är tänkt att fungera.

Rättsväsendet företräder staten och medborgarna utifrån grundlagen och ingenting annat.

I november rapporterade DN om rättegången mot 23 personer ur Vårbergligan som stod åtalade för omfattande narkotikaaffärer.

Åklagare och kriminalvårdare rapporterade om en kaosartad rättegång med ständiga ordningsstörningar och respektlöst beteende.

De åtalade kastade tillmälen som ”hora”, ”fitta” och ”nazi” och det beskrevs som om rätten tappade kontrollen över situationen.

Det som länge präglat svenska klassrum i form av hot, bråk och allmän olydnad har nu även nått svenska domstolar!

Det går att göra annorlunda som i vårt grannland Danmark som när gängmedlemmarna i ”Dödspatrullen” stod inför rätta i Köpenhamn förra året.

Dem överraskades förmodligen då inte bara av det stränga straffet ”Livstids fängelse” utan dem lär även ha förvånats över disciplinen och ordningen i den danska rätten.

När rätten kom in så reste sig alla vördnadsfullt upp, Åklagare, advokater och domare var alla klädda i kappor. 

Fånigt kan man tycka eller inte alls, oavsett vilket så skapar dessa ”uniformer” en bild av makt, och i det här fallet bilden av att samhället har fått nog av dina kriminella handlingar!

Detta är precis vad vi i Sverige saknar, det talas ständigt om ökade resurser och fler fritidsgårdar till våra av invandringen utsatta förorter, för det enda våra förorter kan sägas vara utsatta för är extrem invandring. 

Sanningen är dock att problemet inte är bristen på fritidsgårdar utan snarare det faktum att ungdomarna i dessa områden har för mycket fritid, hur kan icke svensktalande ungdomar ha fritidsproblem?

Borde dem inte ha extra lektioner i svenska samt i alla övriga ämnen som dem inte hänger med i och som gör att dem diskvalificerar från den svenska arbetsmarknaden!?

Sanningen är aldrig svårare än vad man gör den till!